74 Lysande artikel om kulturrelativismens historia

Vill man läsa intelligenta texter ska man hålla sig till borgerliga och liberala tidskrifter. Dan Korn skriver i Magasinet Neo om kulturrelativismens historia och begreppets upphovsman Franz Boas. Alla kulturrelativister på vänsterkanten står härmed med byxorna neddragna igen när deras stulna begrepp och definitioner förklaras grundligt och historiskt.

”Kulturrelativism är i dag en term med tvivelaktigt rykte.”

Det beror helt och hållet på vänsterns kapning av begreppet; ”att ingen kultur är viktigare eller mer utvecklad än någon annan”, som bara är ett sätt att urskulda grymma och skadliga kulturyttringar. Begreppet hade alltså ursprungligen en annan betydelse, precis som med t.ex. det nu nedvärderande ordet patetisk. Det är därför viktigt ur bildningssynpunkt att en sån här text lyfts fram, även om den knappast kommer att nå läsarna av t.ex. ETC.

”Den som i tron på den vita rasens överlägsenhet följt Boas in i detta resonemang får alltså väldigt svårt att ta sig ut igen.”

Artikeln tar upp den intelligenta jämförelsen mellan olika människors storlekar på näsor och läppar och konstaterar att européer kan vara mer besläktade med apor än afrikaner när det gäller läppar men mindre besläktade än andra folkslag när det gäller näsor.

”… Boas argumenterade inte för tabula rasa, det vill säga att människans utveckling helt och hållet beror på miljö.”

Den som jag senast, i ett försök att hävda vänsterns syn på kulturrelativism, såg försvara tabula rasa-teorin var statsvetaren Jenny Madestam som i en konstig ledarartikel i Expressen, som gick ut på att barn tydligen inte får säga att profeten Muhammed snusar, påstod att ”barn är blanka blad som skrivs, av bland annat deras föräldrar”.

”Talet om allt som sociala konstruktioner, maktstrukturer, könsmaktsordning, rasmaktsordning och så vidare har befäst universiteten och därifrån vandrat in på tidningarnas ledar- och kultursidor, upp i politikernas talarstolar och till och med gjort avtryck i vår lagstiftning.”

Artikeln går efter Boas död in på postmodernismen. Den som vill läsa om det postmoderna tillståndet i journalistiken kan läsa vidare i Sanna Raymans utmärkta artikel i Svenska Dagbladet, våren 2013.  

”Det är en behaglig vetenskap, åtminstone för vetenskapsmannen själv.”

Varför kommer jag att tänka på t.ex. alla genusvetenskapliga rapporter som man träffat på genom åren?

”Att ägna sig åt grundforskning, att samla in källmaterial, tas knappt på allvar längre. Det är bara bevis för ”positivism”, att man tror att man kan uppställa vissa fakta.”

Bingo!

Makt handlar ofta om ett samspel, där de olika parternas maktutövning ständigt skiftar. Och detta är exempelvis Foucault helt öppen för. Men hans eftersägare älskar att fixera maktens strukturer. Och den som står överst i dessa strukturer utmålas automatiskt som ond, medan de som anses utsatta för förtryck automatiskt blir goda.”

Just makt är vänsterns stora ideologiska grundsten och identitetspolitiken dess bränsle. Det är just här som vänstern har förvanskat begreppet kulturrelativism och i sitt blinda makthat inte ens märker de maktstrukturer de själva har skapat och håller på att skapa.

”Den som per automatik alltid anses står överst i maktstrukturerna är den vite mannen. Honom kan man anklaga för rasism, kolonialism, imperialism, härskarteknik, Fan och hans moster. Den som är ”rasifierad” och kvinna kan inte inneha dessa hemska egenskaper.”

Mediarkatet är naturligtvis blinda.

”När invandrare begår rasistiska handlingar, som exempelvis en libanesisk familjs brutala överfall på en svart man i Malmö, får medier en påtaglig skrivkramp när det gäller att peka ut gärningsmännen. Detta är inte kulturrelativism.”

Utan intersektionalitet!

”Det är också därför vi ser en sådan påtaglig blindhet för verkligt förtryck och maktordningar i andra delar av världen.”

Bingo igen!

”Därför blev de så blinda för andra maktstrukturer, där den vite mannen inte hade med saken att göra.”

Som jag nämnt tidigare så är det makten i sig som är problemet, inte de som är i maktmajoritet, eftersom maktproblem inte försvinner när människor försvinner.

”Han kritiserade starkt kristendomen, eftersom han ansåg att den uppfunnits av slavar i det gamla Rom och aldrig tagit sig ur sin ”slavmentalitet”. En fri människa måste inse sin vilja till makt.”

Sant men också att inse sin vilja till att avstå makt.

Så där har vi bakgrunden till det som jag menar plågar svensk debatt av i dag, nämligen det europeiska självhatet, upptagenheten av maktstrukturer, rosiga drömmar om idealsamhällen utan verklighetsförankring, föraktet för logiskt tänkande och bevisbara fakta i relativismens namn. Och Foucaults aggressivitet går också igen.”

Det finns de som argumenterar för mer postmodernism i samhället men problemet är att postmodernismen bara fungerar inom vissa områden, och absolut inte inom andra.

”Postmodernisterna argumenterar ofta med rasande ilska mot meningsmotståndare och drar sig inte för känslomässiga överdrifter, lätt igenkännbara i vår twitterkultur.”

Speciellt postmodernister på vänsterkanten. Den liberala postmodernisten Johan Norberg är t.ex. inte så värst aggressiv.

Annonser
Det här inlägget postades i Kultur och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till 74 Lysande artikel om kulturrelativismens historia

  1. Ping: 75 I svenska socialliberala inavelns tid finns det ändå ett hopp | Liberyx

  2. Conlon skriver:

    Kul att ha hittat fram till denna hatsajt. Akta dig så inte Researchgruppen kommer och tar dig…

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s